Var tyst. Ha tillit – Karin Boye

Karin Boye.

Fra diktsamlingen «De sju dödssynderna» (1941).


Var tyst. Ha tillit


Förtvivlad ropar du:
Var är det visa ordet,
som ensamt läker världens
förgiftade sår?
Och var är tanken,
å ge oss tanken,
som leder ut ur tiderna,
där dödens ande rår!


Var tyst. Ha tillit.
Vårt väsen är ju skapelse.
Vi står ju i djupt förbund
med det som vill bli till.
Din stora förtvivlan
är inte tom ångest,
den har en ton av våndan
i djupen där det vill.

Det blinda mörkret våndas
av hemliga drömmar,
som ingen ser, och ändå
är de nära i allt.
De kan inte sägas.
De kan inte tänkas.
De måste först levas fram
till väsen och gestalt.

Bed inte om ord,
bed inte om tankar,
men bed om del i våndan
från vår rot under jord.
Det Tigande tänker
i kött och blod och vilja
och slungar kanske sist som eld
dig — sitt ord.

Bøk, Tre, Røtter, Skog, Natur, Krone, Baldakin

Ord om å holde ut – Tore Elias Hoel

Ord om å holde ut
-Tore Elias Hoel

Det er mer enn femti ord for fjell på norsk
Det er nesten to hundre ord om snø på samisk
Ord som betegner krigsstrategi, våpensystemer og EDB
er mange & amerikanske.

Hvor mange ord har vi om å holde ut?
Når bruker vi dem?
Hvor bruker vi dem?

Jeg skulle ville finne opp femti ord om å ikke gi opp
Jeg skulle ville finne opp femti ord om å tro på at alt er mulig.

Og jeg skulle si dem alle til deg
Forlengs og baklengs og til hvert sitt bruk
Slik at vi blir handlingsladete av bare innsikt og faenskap.

JA VISST GÖR DET ONT – Karin Boye

JA VISST GÖR DET ONT

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

-Karin Boye

Fra terrassen min.

Rhytm of Time

Rhytm of Time skrevet av Bobby Sands.


There’s an inner thing in every man,
Do you know this thing my friend?
It has withstood the blows of a million years,
And will do so to the end.


It was born when time did not exist,
And it grew up out of life,
It cut down evil’s strangling vines,
Like a slashing searing knife.


It lit fires when fires were not,
And burnt the mind of man,
Tempering leadened hearts to steel,
From the time that time began.


It wept by the waters of Babylon,
And when all men were a loss,
It screeched in writhing agony,
And it hung bleeding from the Cross.

It died in Rome by lion and sword,
And in defiant cruel array,
When the deathly word was ‘Spartacus’
Along the Appian Way.

It marched with Wat the Tyler’s poor,
And frightened lord and king,
And it was emblazoned in their deathly stare,
As e’er a living thing.

It smiled in holy innocence,
Before conquistadors of old,
So meek and tame and unaware,
Of the deathly power of gold.

It burst forth through pitiful Paris streets,
And stormed the old Bastille,
And marched upon the serpent’s head,
And crushed it ‘neath its heel.

It died in blood on Buffalo Plains,
And starved by moons of rain,
Its heart was buried in Wounded Knee,
But it will come to rise again.

It screamed aloud by Kerry lakes,
As it was knelt upon the ground,
And it died in great defiance,
As they coldly shot it down.

It is found in every light of hope,
It knows no bounds nor space
It has risen in red and black and white,
It is there in every race.

It lies in the hearts of heroes dead,
It screams in tyrants’ eyes,
It has reached the peak of mountains high,
It comes searing ‘cross the skies.


It lights the dark of this prison cell,
It thunders forth its might,
It is ‘the undauntable thought’, my friend,
That thought that says ‘I’m right!’

KVA ER DET ME HELD PÅ MED?

KVA ER DET ME HELD PÅ MED?


Kva er det me
held på med
når me stadig
prøver å stappa oss
inn i den samme
A-fire ramma
berre for å passa inn
i lag med alle dei andre
berre for at bilde
skal sjå bra ut


Kva er det me
held på med
når ungane våre
også skal
inn i den samme
A-fire ramma
for å passa inn heilt likt
enten dei er små lesehestar
urolege sirkushestar
eller små
gryande arbeidshestar


Kva er det me
held på med
når fokuset står på
kor viktig det er å bli
nummer ein
når både nummer to
og sistemann
er gode nok
Ramma blir smal
og pallen blir trong om
alle skal stå i midten

– Borghild Ygre Skorve –

Berit og Dagmar.

Berit og Dagmar
Når rasende damer lændet vårt hærjer
og innstiller tog
fly og færjer,
når jordras og brottsjø steller det tæll
da er det godt vi har
bygget på fjell.
Om det blæs bort no`n tak,
og trea vælter.
Og Eidssivafolka jobber
som helter
er vi forskånet fra de
store smell,
i stearinlys har vi det
nå triv`lig læll.
Ja da vil je si
vi er hældige vi.
Toten har stort sett
trygghet å gi.
Karin Gjestrum

https://www.oa.no/leserbrev/berit-og-dagmar/s/1-81-5905300